— Jaha, jaha, berätta mer från just den punkten, tack! viskade Lina ivrigt och borstade bort damm och fastklibbat spindelväv från ansiktet.
I den undanskymda vrå där kvinnan hade gömt sig var det inte särskilt rent.
Det var obekvämt att sitta där.
Lina kunde knappt hålla sig från att nysa av dammet som virvlade omkring, och benen hade domnat ordentligt.
Men kvinnan skulle ha stått ut med ännu värre saker för att få veta vad hennes käre make hade i görningen.
Maken pratade högt med någon i telefon, helt övertygad om att han var ensam i lägenheten.
Av någon okänd anledning var han hemma just nu, trots att han egentligen borde ha varit på jobbet.
Lina hade också råkat vara hemma i dag, det hade bara blivit så.
Och från sitt gömställe hörde hon utmärkt vad hennes man pratade om.
Men Matvej misstänkte inte ens att hans fru var alldeles i närheten, i garderoben.
När hon hade kommit hem mitt under arbetsdagen hade hon ändå flyttat undan det där olycksaliga skåpet.
Hon behövde få tag på en mapp med dokument som deras sjuåriga dotter hade kastat upp där redan för en vecka sedan.
Det hade hon gjort som ett skämt.
Hon hade lekt, som hon senare förklarade för sin mamma när de nödvändiga arbetspapperen försvann.
Tydligen saknade flickan kontakt med sina föräldrar, och på det sättet ville hon få deras uppmärksamhet, leta efter den försvunna saken tillsammans och sedan hitta den själv så att föräldrarna skulle berömma henne.
Mappen hade glidit ner mellan väggen och skåpet.
Och för att få fram den var man tvungen att flytta hela den där kolossen åt sidan.
Lina hade redan flera gånger bett sin man om det, men det hade varit helt meningslöst.
Matvej hittade hela tiden på olika ursäkter och sköt upp saken till morgondagen.
— Föreslår du att jag ska släppa allt och börja flytta det där omöjligt tunga skåpet?
På helgen ringer jag min bror, så gör vi det tillsammans.
Makens infantilitet och lathet gjorde henne helt häpen.
Lina var helt annorlunda, energisk och handlingskraftig, och därför bestämde hon sig i dag, när chefen krävde avtalen för de senaste affärerna, för att åka hem och själv få fram den olycksaliga plastmappen.
— Jag kommer med den direkt! lovade hon chefen.
— Det var sannerligen på tiden!
Ni har matat mig med löften i en vecka nu! sade chefen missnöjt.
Förvånansvärt nog lyckades hon faktiskt flytta skåpet.
Ilskan mot den late maken gav henne kraft.
Förutom mappen hittade Lina även flera andra försvunna småsaker och en massa damm där.
— Nu ska jag snabbt städa här och sedan åka tillbaka till jobbet, bestämde den rastlösa kvinnan.
— Fem, tio minuter gör varken till eller från.
Och sedan får Matvej flytta tillbaka det i kväll.
Men då hörde hon förvånat att någon kom in i lägenheten.
Det var hennes man, som pratade i telefon och var djupt upptagen av samtalet.
— Men se där!
Vad gör han här? viskade Lina och lyssnade intresserat på vad maken sade.
Hon hade redan nästan krupit fram och tänkte ställa en fullt rimlig fråga till sin man.
Men plötsligt stelnade hon till med den ödesdigra gröna mappen i händerna.
Att just detta föremål skulle bli avgörande för kvinnans öde förstod hon bara några minuter senare.
För om det inte hade varit för den här mappen, skulle Lina aldrig ha fått veta allt som hade pågått omkring henne den senaste tiden.
— Så, jag är redan hemma.
Jag tog ledigt från jobbet i ett par timmar.
Vad hade du väntat dig?
Jag vill inte att någon ska störa mig när jag ska föra ett så känsligt samtal.
Grabbarna skulle börja ställa frågor och skratta åt mig.
Jag känner dem.
— Va?
Vilket samtal? undrade Lina och fortsatte lyssna.
Det var inte läge att komma fram nu.
Hon måste ta reda på med vem och om vad hennes käre man förde sådana känsliga samtal.
— Okej, diktera numret, jag skriver ner det, fortsatte Matvej.
— Jag ringer absolut efteråt, vad tror du?
Hur skulle jag kunna låta bli att ringa DIG?
Av den tystnad som följde att döma hade Matvej lagt på, och en minut senare nådde hans självsäkra och höga röst kvinnan igen.
— Hej!
Säg mig, kan jag göra ett faderskapstest hos er? frågade maken formellt och strängt.
— Vad?! flämtade Lina.
— Nu får du allt berätta lite mer från just den punkten, min käre!
Tankarna började virvla som en storm i hennes huvud.
Vad var det för slags tester?
Vilket faderskap?
Trodde Matvej inte att Arisja var hans dotter?
Eller hade maken andra barn?
— Mycket bra, fortsatte Matvej.
— Säg mig, hur mycket kostar det?
Så dyrt?
Men det är ju rena rånet!
Och hur snabbt kan jag få resultatet?
Jag förstår.
Och vad behövs för det?
Ett ögonblick, jag skriver ner.
Ja, säg bara, jag skriver redan.
Medan maken upprepade och skrev ner allt han behövde göra för att lämna material till DNA-analysen, försökte Lina bestämma sig för hur hon skulle agera.
Skulle hon komma fram nu, ruska om sin man ordentligt och med eftertryck fråga vad han hade i görningen?
Eller skulle hon ändå sitta kvar och lyssna färdigt?
I princip var Matvejs avsikter redan tydliga.
Men det var fortfarande oklart vilket barn han menade.
Tänk om han hade fler barn än Arina?
Som han hade lovat fem minuter tidigare ringde maken upp sin mamma igen.
Lina förstod genast att det första samtalet hade varit med svärmodern.
Med sin mamma talade Matvej alltid med ett slags ursäktande tonfall.
Som om han kände en evig skuld.
Troligen hade det börjat i barndomen, när den stränga modern hade hållit sina barn i ett järngrepp.
Maken var fortfarande rädd för sin mor, och av allt att döma utförde han nu just hennes uppdrag.
— Hallå, mamma, jag har tagit reda på allt.
Ja, jag ringde precis.
De förklarade för mig vad och hur man ska göra.
Men du vet, vilket pris de satte!
Otroligt!
Vi vill ju bara få veta sanningen.
Vi har rätt till det, sade Matvej med skyldig röst.
Efter att ha lyssnat på moderns svar fortsatte han.
— Tack, mamma!
Jag tvivlade inte på att du skulle ge mig de pengarna.
Annars skulle frun genast räkna ut mig.
Hon skulle fråga vart jag gjort av en sådan jättesumma.
Och du vet ju att jag inte kan ljuga.
”Kan inte!
Det kan du visst!
Kom igen nu, säg vem du tvivlar på, din skitstövel!” viskade den chockade hustrun.
”Avslöja dina hemliga avsikter!”
Lina hade träffat sin blivande make av en slump.
Matvej hade gått fram till henne på en bar, där hon och tjejerna firade att de hade fått sina diplom.
De roade sig och dansade så livligt att alla runt omkring applåderade åt dem.
Och då bjöd den blygsamme unge mannen, som hade stått vid sidan och tittat på deras glädje, upp henne till dans.
Och han erkände genast att han aldrig hade träffat en så vacker flicka.
De började träffas.
Matvej uppvaktade henne vackert och upprepade att han inte längre kunde föreställa sig livet utan henne.
Lina hade inte bråttom med att gifta sig, därför gav hon sitt samtycke till äktenskap först två år efter att de hade lärt känna varandra.
Hon hade inte planerat att genast ägna sig åt familjen, sjunka ner i hushållsliv och barn.
Hon var ambitiös, precis som alla unga människor.
Och hon drömde om en karriär.
Men ett år efter bröllopet fick hon veta att hon väntade barn.
Arina föddes, och både hon och maken älskade henne gränslöst.
Lina hade alltid tyckt att Matvej älskade dottern till och med mer än hon själv gjorde.
Fadern skämde bort henne, tillät henne alldeles för mycket och förlät allt.
Arina var en kopia av sin far.
Och alla bekanta och släktingar som såg dem tillsammans upprepade att något DNA-test verkligen inte behövdes här.
Varför hade Matvej då börjat tvivla på sitt faderskap nu?
Eller hade han alltid gjort det, ända sedan Arisjka föddes?
Eller handlade det inte om deras dotter?
Av spänningen och den obekväma ställningen började Lina få huvudvärk.
Och dessutom av tanken på att hon tydligen inte alls kände människan som hon hade levt tillsammans med i så många år.
— Mamma, du kom verkligen på en bra idé med det här testet, fortsatte Matvej och avslöjade till slut sina avsikter.
— Det är ändå ett allvarligt steg, och för att våga ta det måste jag veta till hundra procent att Veronikas son är min.
Arisjka har jag aldrig tvivlat på, hon och jag är som två droppar vatten.
Men Makar liknar mig inte alls, och det oroar mig.
— Herregud!
Vilken usling!
Och när hann han med det? upprördes Lina.
”Så det finns alltså ett barn vid sidan om.
Det finns ett barn.
Veronika, Makar — vilken innehållsrik tillvaro min man tydligen har haft!
Och jag, naiva jag, trodde att han älskade mig och vår dotter.”
Under tiden lyssnade Matvej på moderns svar och fortsatte.
— Ja, allt måste kontrolleras, du har helt rätt, mamma.
Särskilt innan man fattar ett så viktigt beslut som att lämna Lina och gå till Veronika och sonen.
Lina hade länge anat att svärmodern försökte vända sonen mot henne.
Och av någon anledning älskade hon inte Arina på samma sätt som barnbarnen från sin äldste son.
Men det faktum att maken var otrogen mot henne, och inte bara hade ett sidospår utan redan hade skaffat ett barn där, blev en fullständig uppenbarelse för kvinnan.
Och planerna på att överge henne och dottern för ett nytt förhållande var helt enkelt nonsens.
Hon blev så upprörd av det hon hörde att hon knappt vågade röra sig.
Men hon förstod att hon måste lugna sig och tänka igenom allt.
Och sedan fatta beslut om hur hon skulle hämnas på den otrogne maken.
— Efter den där händelsen när Viktors fru från grannavdelningen vid skilsmässan förklarade att barnet inte var hans, tänker jag nu på sådant med oro, mamma.
Men om det visar sig att allt är bra, då väntar ett nytt liv på mig.
Med en ny fru och en son som jag har drömt om så länge.
Maken uttalade den sista meningen redan på väg ut ur lägenheten.
Till slut kunde kvinnan komma fram bakom skåpet och sträcka på sina domnade ben.
I händerna höll hon fortfarande mappen som måste köras till kontoret.
Lina körde bilen på autopilot.
Hon tänkte på hur hon nu skulle agera.
För allt hon just hade fått veta lovade varken henne eller dottern något gott.
Skilsmässa och bodelning, Arina skulle växa upp utan en far som hon älskade mycket.
Allt detta måste hon förstå och tänka igenom.
I livets mest ansvarsfulla ögonblick började Linas hjärna fungera på ett annat sätt.
Det rationella tänkandet trädde fram i förgrunden, och det hade mer än en gång räddat henne i svåra livssituationer.
Nu mindes Lina plötsligt hur hon hade bråkat med sin blivande svärmor precis före bröllopet.
Anledningen hade varit ganska löjlig, men Matvejs mor hade då visat sitt sanna ansikte och sin entydiga inställning till den blivande svärdottern.
— Var kom du ens ifrån?
Du gör allt tvärtom, och allt bara för att trotsa mig, jag vet det!
Och du vänder min son mot mig! skrek svärmodern åt henne, upprörd över att sonen inte hade gjort det modern hade bett honom om den dagen.
Matvej hade ju varit upptagen med sin blivande fru, eftersom det fanns mycket att göra före bröllopet.
Lina hade då tegat och inte kunnat få fram ett ord.
— Men Nika är en sådan rar flicka.
Hon älskar Matjusja och respekterar mig.
Men du.
Var hittade min son ens en sådan som du?
Före dig var allt bra hos oss!
”Nika!
Men självklart!
Nika, Veronika!
Det är ju hon, den där med lille sonen Makarusjka!
Så är det alltså!
Svärmodern har alltså aldrig gett upp sina planer.
Hon drömmer fortfarande om att se den där fina flickan vid sonens sida, hon som troligen kan dansa perfekt efter hennes pipa”, tänkte Lina och skakade till och med på huvudet av den överraskande insikten.
— Då betyder det att allt stämmer!
Och det var inte förgäves jag en gång försäkrade mig just för ett sådant här fall.
Då betyder det alltså krig! sade hon högt och självsäkert.
— Det var inte jag som förklarade det, men jag var förberedd på det!
Efter den fula skandal som svärmodern hade ställt till med en vecka före bröllopet hade flickan till och med vägrat gå till vigselbyrån.
Och den unge mannen hade då fått anstränga sig enormt för att övertala henne.
— Okej, gick Lina med på.
— Men jag har ett villkor.
Och detta ska vara en garanti för att du en dag inte förråder mig, precis som din mamma.
— Jag går med på allt, älskade!
Och jag tänker inte förråda dig, förklarade den förälskade Matvej passionerat.
— Då ordnar vi redan i dag köpet av lägenheten som vi har valt.
Pengarna har vi.
Så vad väntar vi på?
Villkoret är detta: vi registrerar den på mig.
Före bröllopet.
Du litar väl på mig, eller hur?
Och om du inte litar på mig, då skriver vi ett avtal hos notarie.
Där ska hela summan som du satsar i köpet anges.
Jag kommer aldrig att lura dig, så du har inget att vara rädd för.
Och om något händer har du avtalet.
Går du med på det?
— Ja!
Jag går med på det.
Flickan skrev snabbt ihop ett avtal i fri form och sade att hon redan nästa dag skulle skriva under det hos notarien på jobbet.
Inte en enda gång före denna dag hade Lina tänkt på det där löjliga avtalet, som naturligtvis aldrig skrevs under av någon.
Och det hade ingen juridisk kraft.
Det viktiga var något annat.
Lägenheten, som de köpte innan de ingick äktenskap, var enligt dokumenten endast hennes egendom.
På den tiden tänkte ingen på skilsmässa.
Unga och lyckliga älskade de varandra.
Och de planerade att leva hela livet tillsammans.
Efter att ha lämnat mappen med dokumenten gick Lina till sin arbetsplats och började tänka igenom sin handlingsplan.
Sedan gick hon ut i den lilla hallen och slog svärmoderns nummer.
— Jag lyssnar, svarade Naina Jefimovna ohövligt.
— Lyssna då!
Och mycket noggrant!
Till skillnad från Matvej ser jag ingen mening med att vänta på resultatet av DNA-testet, för jag vet nu utan test att min man är otrogen mot mig.
— Vad är det du säger?
Varifrån får du sådana slutsatser? blev svärmodern förvirrad.
— Det spelar ingen roll varifrån.
Det viktiga är något annat.
Jag vet inte var er Veronika och hennes avkomma bor och om det finns möjlighet för min fortfarande make att flytta dit.
Men från och med i dag ska han inte längre bo i min lägenhet! fortsatte Lina lugnt.
— Och jag kommer att ansöka om skilsmässa redan i dag.
— Din lägenhet?
Varför kallar du er lägenhet för din?
Har du blivit galen?
Det där är en gemensam lägenhet!
Och min son har lagt in lika mycket i den som du! skrek Naina Jefimovna.
— Och om du tänker skilja dig, gör dig då redo för en bodelning av lägenheten!
— Nej, jag kan ansvarsfullt meddela er att det ENDAST är MIN lägenhet.
Och vi kommer inte att dela den.
Troligen har Matjusja aldrig berättat det för er, han var väl rädd.
Men det är ert problem!
— Vad är det du säger?
Dumt och löjligt ljug!
Du är inget barn som kan säga sådant av sårad stolthet, ville svärmodern inte tro henne.
— Nej, jag ljuger inte, jag har inte en sådan vana.
Jag säger alltid bara sanningen.
Och fakta är att vi köpte lägenheten före vigseln och registrerade den i mitt namn.
Och det var rätt gjort!
Med er familj måste man hålla ögonen öppna.
Därför garderade jag mig.
Och som ni ser var det inte förgäves!
— Det kan inte vara sant!
Jag ska ta reda på allt nu!
Jag ringer min son.
— Varsågod!
Och säg samtidigt till honom att alla hans saker kommer att kunna hämtas hos våra grannar i kväll.
Och Arina och jag åker till mina föräldrar för att inte uppröra barnet med fula scener.
Lina lade på och bestämde sig för att det var dags att åka hem.
Hon skulle kasta ut allt ur sin lägenhet som hade med förrädaren att göra.
Och dessutom ansöka om skilsmässa.
Men det kunde hon göra senare också, lyckligtvis var det numera inget problem.
Man öppnar internet och sätter igång!
När Matvej kom hem från jobbet på kvällen blev han mycket förvånad.
Han hade förberett sig på ett obehagligt samtal, eftersom han inte hade trott på sin mamma när hon sade att frun skulle våga göra det hon hade lovat.
Han hade förberett ett försvarstal och letat efter argument.
Det satt ett annat lås i dörren, och ovanför var en lapp fastklistrad där det stod att alla hans saker fanns i lägenheten mittemot.
Efter att ha hämtat sina resväskor åkte den upprörde Matvej till sin mamma.
Nika och Makar bodde tills vidare hos hennes mamma.
Och att bo med dem just nu skulle vara märkligt, särskilt eftersom mannen ännu inte hade gjort faderskapstestet.
Och han var fortfarande inte helt säker på att Makar var hans barn.
— Hur kunde du?
Du har ju förlorat alla dina pengar!
Du gav dem till den där skojerskan som lurade oss alla! skrek modern åt honom.
— Var ska du bo nu?
Hos mig?
Och ska du dessutom släpa hit Nika och sonen?
— Tills vidare hos dig.
Sedan kommer vi på något.
— Du kom redan på något en gång!
Nu får du reda ut det.
Du blev utan bostad och utan pengar.
Det var inte förgäves jag ogillade den där Lina från första dagen, åh, verkligen inte förgäves!
Så ohederlig hon visade sig vara!
Till och med usel.
Nej, jag tänker inte låta detta vara!
— Ja, ohederlig, instämde Matvej.
— Och en gång lovade hon mig ju att hon inte skulle förråda eller lura mig.
I det ögonblicket glömde han helt att det var han själv som hade förrått och lurat sin fru.
